Önskelista

Tisdag 19 december, 20:26

Kommer ni ihåg när man var liten och satt och bläddrade i leksakstidningarna som skickades ut under december. Hur man skrev långa listor med vad man ville ha. Hur man ändrade ordningen på sakerna på listan minst tre gånger om dagen...

Tänk vad roligt och lätt det är att köpa julklappar till en 5-åring. Man tar en titt på den fem kilometer långa listan väljer ut ett par saker, slår in, lägger under granen och ser sedan de stora upphettsade ögonen på julafton när paketen öppnas. Tänk om det skulle vara lika lätt att köpa julklappar till en krävande 17-åring eller till en 63-åring som har allt? På 17-åringens önskelista står moppe, XBox 360, mobiltelefon, slalomskidor och pengar till kläder. Hur kul är det? Försök själv att välja ett par saker från den listan! Och hur mycket du än försöker så så kommer du aldrig få se de där strålande ögonen, eller samma mun, som ler från öra till öra, som du ser hos 5-åringen som just har fått 3 stycken lucksuddisar i olika neonfärger, ett Unospel eller en uppsättning modellera. Aldrig!

Fast jag ska väl inte säga något. Jag är inte bättre själv. Jag har inte skrivit någon önskelista alls. Det enda jag vet är att jag inte vill ha en massa saker. Inga fina glas eller skålar. Inga glöggmuggar, inga bra-att-ha-saker-som-man-alltid-kan-ha-nytta-av, inte några du-kanske-inte-tycker-de-är-fina-nu-men-vänta-bara-några-år-så-kommer-du-också-tycka-virkade-spetsdukar-är-fina och definitvt inga de-får-inte-plats-hemma-hos-oss-saker eller jo-det-gör-de-visst-du-kan-väl-alltid-hitta-någonstans-att-ha-dem-för-är-de-inte-ganska-fina? Jag vill inte. Jag vill inte. JAG VILL INTE!

Tyvärr är det väl så att önskar man sig inte något så kommer man ju få ännu flera saker man inte vill ha. För hur mycket folk än säger det, så kommer jag aldrig (aldrig kanske är ett för starkt ord), men i alla fall troligen aldrig att vilja ha knypplade örngott och spettsdukar. Det är liksom inte min grej. Och hur mycket folk än säger att det är bara nu när jag är ung som jag inte vill ha det, men om jag bara väntar några år, så kommer jag tycka att de är jättefina. Jag tror inte på det. De sa likadant när jag var 13 år, och ännu har jag inte en enda gång känt att jag saknat spetsnäsdukarna ens det minsta lilla. I min mormors generation och generationerna före henne använde man sånt. Man virkade och knypplade själv. Det är bara det att det gjorde de ju även när när de var unga. De gillade allt det där även när de var unga. Så varför skulle jag "börja" tycka om sådant bara för att jag blev lite äldre, om jag nu inte tycker om det när jag är 25? Jag förstår inte logiken.

Hur som helst så får jag väl göra någon sorts önskelista i alla fall. Det här har jag i alla fall kommit på än så länge.
- En fin brun skinnväska jag såg på Åhléns i förra veckan.
- Ett minne till min digitalkamera
- En CD-skiva med Robbie Williams
- Ett kamerafodral
- Impregneringsspray för skor
- Middag och biobesök
- En fotpod till pulsklockan
- Fika en eftermiddag på något mysigt ställe
- En överraskningsutflykt

Nu kommer jag inte på något mer... förutom det där vanliga med en diskmaskin, ett till rum att sätta alla saker i, en vit jul, ett nytt jobb och en dator som inte har tea-abstinens.

Ho ho ho... Finns det några snälla barn här?