Pedagogik

Tisdag 10 oktober, 18:38

I går kväll tog jag min första ridlektion i en gruppklass i en ridskola. I morse slutade jag i den aktuella ridskolan...

I knappt 60 minuter deltog jag i något som i det närmaste kan liknas vid följa-John på häst rygg, där det inte över huvudtaget spelade någon roll vad jag gjorde eller inte gjorde, eftersom min häst ändå gjorde likadant som hästen framför. Jag lärde mig ingenting nytt, övade inte ens på något gammalt och den alltid annars så trogna träningsvärken lyser idag med sin fullständiga frånvaro.

Fast allt detta är INTE orsaken till att jag i morse ringde ridskolan och försökte övertala dem att jag faktiskt inte skrivit på något "kontrakt" som säger att jag bundit mig till att delta hela terminen. Nej, allt detta hade jag kunnat ta, om det inte hade varit för att ridläraren var en av de otrevligaste personer som jag någonsin träffat på. Hon skrek och blev förbannad för att folk inte gjorde som hon sa. Vadå inte gjorde som hon sa? Det är inte som att sluta slänga godispapper på marken om någon säger åt en att man inte ska göra det. Att inte slänga godispapper på marken är ingen delikat kunskap som man behöver lära sig. Det är helt enkelt bara att behålla godispappret i fickan tills man hittar en papperskorg. Att få en häst att göra som man vill är lite lite svårare.

Det kanske ska påpekas att det var en nybörjarkurs, där en av eleverna aldrig tidigare ens suttit på en häst. Till en sådan elev kan man inte säga VAD hon ska göra. Man måste tala om HUR hon ska göra. Man måste lära eleven hur man ska göra. Om jag inte har alltför fel är det därför det kallas "lärare". Det kan liknas vid att att säga åt en förstaklassare första dagen i skolan att han ska läsa högt ur en bok, och sedan bli sur på honom för att han inte gör det.

Så, jag är bara glad att det, till skillnad från den där andra tjejen, inte var min första ridlektion, för då hade jag stuckit direkt och aldrig mer satt min fot i ett stall.