Kultur

Lördag 7 oktober, 09:49

Opera - Sceniskt verk med sångpartier till orkesterackompanjemang. Sångare, som är skolade i klassisk sång, agerar på scen och använder oftast scenkostymer...

Att vara människa av vårt samhälle verkar ställa en del krav på individen i form av vad man ska tycka och tänka. Eller kanske rättare sagt, vad man inte ska tycka och tänka. Till exempel; Man ska inte tycka att konst är är det tråkigaste och värsta som finns, man ska inte tycka att det tråkigt att vara att ta prommenader i skogen, man ska inte tycka att det är tråkigt att göra resor.

Hur kommer det sig att att det finns vissa saker som man helt enkelt föväntas att gilla. jag menar, det är ju inte så att alla behöver gå med i konstföreningar, friluftsfrämjandet eller göra jordenruntresor. Men, man ska inte öppet vara emot dessa saker. Vad är det för typ av demokratiskt samhälle. Det är väl inte yttrande/tänkande/tyckandefrihet? Däremot är det å andra sidan helt och fullt accepterat att t ex inte tycka om att titta på tv eller äta på McDonalds. Det kan till och med vara positiva faktorer på den medborgerliga acceptansstegen.

I veckan fick jag ett par biljetter till en operaföreställning. Jag kan väl inte påstå att jag är någon frekvent operabesökare direkt, men jag tänkte - vad sjutton, jag har inget bättre för mig ikväll och biljetterna var gratis. Återigen kom tankarna på vad som är accepterat att tycka och tänka. Okej, man behöver väl inte vara en uttrycklig operaälskare, men det är nog inte heller helt accepterat att inte tycka om opera. Opera är kultur. Kultur är bra. Folk som tycker om och deltar i det kulturella samhället hoppar upp några pinnar på acceptansstegen.

Så vi gick helt enkelt och kultiverade oss. Alltså, det är klart att det inte var helt förskräckligt. De spelade. De sjöng. De tog emot publikens jubel efteråt. Men, ärligt - Hur spännande är det? Alltså, jag är ledsen, men jag trodde under hela föreställningen att huvudpersonen var förbannad på en viss person, som han planerade att döda. I sista scenen visade det sig till min förvåning att det var en helt annan person som man var arg på och som skulle dödas. Då kändes det lite hopplöst.

Efteråt pratades det bland folk utanför hur fantastiskt det varit. Överallt runt omkring en rosades föreställningen. Tyvärr måste jag nog medge att jag kände mig ganska likgiltig. Jaja, när folk frågar vad jag gjort i veckan, så kan jag ju i alla fall svara att jag varit på Opera, varpå jag framstår som en kulturell person och stiger några pinnar på stegen!

Död åt kulturen eller Skriet från vildtypen.