söndag, oktober 22, 2006

Obligatorium

Söndag 22 oktober, 17:44

Jag trodde att vi just hade valt en liberal regering, eller?

Alltså, det är något som jag inte riktigt förstår. Jag har ju i min enfald alltid trott att högerblocket i grunden står för människors rätt att välja själva. Människors rätta att bestämma över sina egna liv, och att inte staten ska vara någon sorts överman som ska tala om för folk hur de ska leva sina liv.

Hur kan det då komma sig att man nu helt plötsligt har bestämt att det ska vara obligatoriskt att vara med i A-kassan. Det rimmar väldigt illa. För mig är A-kassan som en sorts försäkring. Precis som en hem-, bil- eller olycksfallsförsäkring. Med A-kassan försäkrar jag mitt jobb. Nu är jag ju en sån som gärna vill försäkra både mitt hem och mitt jobb, så det är klart att jag är med i A-kassan. Men, det är väl inte så klart att alla ska behöva vara med i A-kassan, eller? Höjdare inom näringslivet, VD:ar inom multinationellaföretag och riksdagspolitiker? Om jag fick en fallskärm på åtskilliga miljoner alternativt livslång lön om jag av någon anledningen slutade mitt jobb, så skulle inte jag bry mig om att betala de ganska saftiga räkningarna till varkän facket eller A-kassan.

Vän av ordning säger väl då att - Men, trafikförsäkringen är ju obligatorisk för alla bilägare. Och, Ja! Den är obligatorisk. Men trafikförsäkringen är inte till för dig. Du som bilägare tjänar inget på att ha en trafikförsäkring. Den är helt och hållet till för dina medtrafikanter och eventuella motparter i en trafikolycka som du orsakat. A-kassan däremot, är definitivt till för dig själv, för att du ska kunna betala din hyra och hålla dig någorlunda mätt medan du söker ett nytt jobb. Dessutom, så är det knappast någon som tvingar dig att ha bil, medan det däremot är i alla fall ganska väsentligt att du har ett jobb!

Dessutom har vår liberala regering tydligen bestämt att man ska höja A-kasseavgiften. Allt detta kommer alltså innebära att vi kommer få fler personer som kommer att betala och de kommer att betala en betydligt högre avgift. Detta kommer förmodligen resultera i att folk blir inte så lite irriterade över att betala denna obligatoriska avgift, vilket i längden kan leda till att folk av ren irritation verkligen kommer att plocka ut pengar från A-kassan, trots att de egentligen inte behöver. Bara för att de är sura!

Allt detta rimmar ännu sämre när man i samma andetag säger att man ska avskaffa kårobligatoriet, med ett av argumenten att man inte ska kunna tvinga folk att vara med. Kåren likställs i detta fall med fackförbunden, vilka man inte heller kan tvinga folk att vara med i. MEN, uppenbarligen kan man tvinga folk att betala till A-kassan.

Hur kan detta komma sig? Så vitt jag vet är en avgift som jag är tvungen att betala till staten snarare att likställa med en skatt. Så vi kan väl kanske ändra namn på det till "Jobbskatt". Och skatter, det är verkligen något som jag trodde att en liberal regering ville minska på!

fredag, oktober 20, 2006

Bevakning

Fredag 20 oktober, 17:34

Idag är det hemvärnsövning i stan...

Måste säga att det känns mycket meningsfullt att en bandvagn och fem kamoflageklädda hemvärnsgubbar övervakar trafiken i stan. Det kändes mycket tyggt att de, med lös ammunition, beväpnade gubbarna bevakade mig och alla andra som i sakta mak tog oss fram i trafikflödet längs med en av Stockholms mest trafikerade vägar.

Alltså, det är väl bra att de övar, men det måste väl finnas något lite mer meningsfullt att göra än att spendera en eftermiddag med stå och glo på en bilkö. Vad är det meningen att de ska bevaka? Att ingen främmande makt kommer och erövrar vår eftermiddagstrafik? För i så fall - Please do!

Vad är det som står och står och aldrig kommer nån stans...

tisdag, oktober 10, 2006

Pedagogik

Tisdag 10 oktober, 18:38

I går kväll tog jag min första ridlektion i en gruppklass i en ridskola. I morse slutade jag i den aktuella ridskolan...

I knappt 60 minuter deltog jag i något som i det närmaste kan liknas vid följa-John på häst rygg, där det inte över huvudtaget spelade någon roll vad jag gjorde eller inte gjorde, eftersom min häst ändå gjorde likadant som hästen framför. Jag lärde mig ingenting nytt, övade inte ens på något gammalt och den alltid annars så trogna träningsvärken lyser idag med sin fullständiga frånvaro.

Fast allt detta är INTE orsaken till att jag i morse ringde ridskolan och försökte övertala dem att jag faktiskt inte skrivit på något "kontrakt" som säger att jag bundit mig till att delta hela terminen. Nej, allt detta hade jag kunnat ta, om det inte hade varit för att ridläraren var en av de otrevligaste personer som jag någonsin träffat på. Hon skrek och blev förbannad för att folk inte gjorde som hon sa. Vadå inte gjorde som hon sa? Det är inte som att sluta slänga godispapper på marken om någon säger åt en att man inte ska göra det. Att inte slänga godispapper på marken är ingen delikat kunskap som man behöver lära sig. Det är helt enkelt bara att behålla godispappret i fickan tills man hittar en papperskorg. Att få en häst att göra som man vill är lite lite svårare.

Det kanske ska påpekas att det var en nybörjarkurs, där en av eleverna aldrig tidigare ens suttit på en häst. Till en sådan elev kan man inte säga VAD hon ska göra. Man måste tala om HUR hon ska göra. Man måste lära eleven hur man ska göra. Om jag inte har alltför fel är det därför det kallas "lärare". Det kan liknas vid att att säga åt en förstaklassare första dagen i skolan att han ska läsa högt ur en bok, och sedan bli sur på honom för att han inte gör det.

Så, jag är bara glad att det, till skillnad från den där andra tjejen, inte var min första ridlektion, för då hade jag stuckit direkt och aldrig mer satt min fot i ett stall.

lördag, oktober 07, 2006

Kultur

Lördag 7 oktober, 09:49

Opera - Sceniskt verk med sångpartier till orkesterackompanjemang. Sångare, som är skolade i klassisk sång, agerar på scen och använder oftast scenkostymer...

Att vara människa av vårt samhälle verkar ställa en del krav på individen i form av vad man ska tycka och tänka. Eller kanske rättare sagt, vad man inte ska tycka och tänka. Till exempel; Man ska inte tycka att konst är är det tråkigaste och värsta som finns, man ska inte tycka att det tråkigt att vara att ta prommenader i skogen, man ska inte tycka att det är tråkigt att göra resor.

Hur kommer det sig att att det finns vissa saker som man helt enkelt föväntas att gilla. jag menar, det är ju inte så att alla behöver gå med i konstföreningar, friluftsfrämjandet eller göra jordenruntresor. Men, man ska inte öppet vara emot dessa saker. Vad är det för typ av demokratiskt samhälle. Det är väl inte yttrande/tänkande/tyckandefrihet? Däremot är det å andra sidan helt och fullt accepterat att t ex inte tycka om att titta på tv eller äta på McDonalds. Det kan till och med vara positiva faktorer på den medborgerliga acceptansstegen.

I veckan fick jag ett par biljetter till en operaföreställning. Jag kan väl inte påstå att jag är någon frekvent operabesökare direkt, men jag tänkte - vad sjutton, jag har inget bättre för mig ikväll och biljetterna var gratis. Återigen kom tankarna på vad som är accepterat att tycka och tänka. Okej, man behöver väl inte vara en uttrycklig operaälskare, men det är nog inte heller helt accepterat att inte tycka om opera. Opera är kultur. Kultur är bra. Folk som tycker om och deltar i det kulturella samhället hoppar upp några pinnar på acceptansstegen.

Så vi gick helt enkelt och kultiverade oss. Alltså, det är klart att det inte var helt förskräckligt. De spelade. De sjöng. De tog emot publikens jubel efteråt. Men, ärligt - Hur spännande är det? Alltså, jag är ledsen, men jag trodde under hela föreställningen att huvudpersonen var förbannad på en viss person, som han planerade att döda. I sista scenen visade det sig till min förvåning att det var en helt annan person som man var arg på och som skulle dödas. Då kändes det lite hopplöst.

Efteråt pratades det bland folk utanför hur fantastiskt det varit. Överallt runt omkring en rosades föreställningen. Tyvärr måste jag nog medge att jag kände mig ganska likgiltig. Jaja, när folk frågar vad jag gjort i veckan, så kan jag ju i alla fall svara att jag varit på Opera, varpå jag framstår som en kulturell person och stiger några pinnar på stegen!

Död åt kulturen eller Skriet från vildtypen.

torsdag, oktober 05, 2006

Undanflykter

Torsdag 5 oktober, 17:32

Jag snubblade över tv:n, hunden åt upp min läxa eller jag blev träffad av blixten...

Det är bara att välja. Det finns en hel lista med undanflykter och bortförklaringar att plocka från. Det verkar nästan som om vissa personer prenumererar på undanflykternas dagliga nyhetsbrev - "The daily excuse". Tyvärr blir det lite som "räven kommer". När det väl är något som hänt, så tror man inte på det.

Hur som helst så är det alltid samma personer som alltid kommer med dessa undanflykter. Antingen är det datorn som kaschat eller så har man inte haft möjlighet eftersom man varit jet-lagad eller så är det klassikern att det är någon annan man sitter och väntar på. Någon annan som inte har gjort det som han eller hon ska.

När jag gick i skolan var det alltid ett par personer som lyckades få göra om prov, få förlängd dead-line för uppsatsen eller helt enkelt slapp göra ett läxförhör. Lite blinkande med ögonen och tillgjord hosta och de förklarade att de faktiskt inte kunnat läsa på till provet eftersom de dagen innan haft så ont i huvudet och haft sådan feber. Men nu mår de ju bra, så det skulle vara jättesnällt om de kunde få göra provet i morgon istället så att de skulle hinna läsa på.

Jag trodde i min enfalld att arbetslivet skulle lyckas sålla bort de flesta av dessa personer. För vinstdrivande företag borde väl inte acceptera hunden-åt-min-rapport-ursäkter alltför många gånger... eller? Men, så fel jag hade. De finns kvar och frodas i sina undanflykter. Och med åren har de bara blivit mer och mer innovativa i sina ursäkter.

I skolan kunde man i alla fall in i det längsta försöka undvika att göra grupparbeten tillsammans med dessa personer, men i arbetslivet kan man bli ihoptussad med vem som helst.

Ursäkta att jag kommer för sent, men jag har tusen svepskäl...

måndag, oktober 02, 2006

Ögontjänare

Måndag 2 oktober, 18:11

Handen på hjärtat - vem har inte brutit mot någon lag eller regel när man trott att ingen ser?

Människor är väldigt duktiga på att följa lagar och förordningar så länge som vi har någon som övervakar oss. Men, så fort som vi tror att ingen ser, då gör vi lite vad som faller oss in. Ta till exempel trafiken. Hur fort folk en svischar förbi på motorvägen, kommer det en polisbil saktar alla oskyldigt och plikttroget ner till den föreskrivna hastigheten. Poliserna i bilen måste ha jätteroligt åt detta fenomen. De ser en bil komma i fjärran i värdens fart, men så fort föraren får syn på poliserna så ställar han sig på bromspedalen.

En annan sak som människor är bra på, det är att ha kort minne. Ta trafiken som exempel igen. Från och med i dag (eller var det igår) så chockhöjdes bötessummorna för trafikförseelser. Idag var det ingen som gasade på över 70 km/h över Essingebroarna och ingen som chansade på att hinna förbi vid gult ljus. I morgon (eller kanske i bästa fall nästa vecka) kommer BMW:erna åter susa förbi i 125km/h på E4:an.

Vi vänjer oss så fort vid det nya och vi glömmer åter bort att det hela i grund och botten inte handlar om hur fort man kör eller om man hinner förbi som sista bil innan det blir rött. Det handlar om att rädda liv! Jag och du (och polisen) bryr sig väl egentligen inte om hur fort Göran kör i sin stadsjeep på väg hem till sin familj efter jobbet - Så länge som ingen skadas. Men nu råkar det vara så (om nu inte Göran visste det) att det tar längre tid att få stopp på en bil som kör med en högre hastighet. Och vid en högre hastighet hinner man inte reagera förrän man kört in i det där köslutet som kom så hastigt bakom kröken. Tyvärr så försvinner det i det hela, det är det som folk glömmer bort. För vad spelar det Göran för roll om det kostar honom dubbelt så mycket. Han har ju råd, och dessutom så åker han ju aldrig fast.

Det Göran inte kommer ihåg är att om han kör så fort så kanske det resulterar i att en annan pappa i en annan bil kanske inte kommer komma hem till sin familj efter jobbet. Så, om du ska glömma bort allt annat, Göran - Tänk på det! Kom ihåg det!

Den som inte minskar farten när han ser en polisbil står antagligen stilla!

About This Blog

  © Blogger template 'Ladybird' by Ourblogtemplates.com 2008

Back to TOP