Om

Måndag 29 januari, 18:35

Tänk om...

Idag när jag satt i bilköerna på väg hem från jobbet kom jag att tänka på att det alltid är vid av- och påfarterna som det bildas köer på motorvägar. När folk ska byta fil och ha sig.

Då slog det mig att, vad bra det skulle vara om det inte fanns några på- och avfarter. Då skulle det inte bli så mycket kö och då skulle jag komma hem fortare! Ungefär en halv sekund senare kom jag på att det nog inte alls var någon bra idé... Visserligen skulle det ju inte bli så mycket kö. Det skulle ju inte bli så mycket bilar över huvudtaget!

Om inte om i världen voro, kuddurna i luften foro...

Kurragömma

Söndag 28 januari, 21:05

Ha! Idag har vi äntligen lämnat in TVn...

Till slut och mot alla odds packade vi idag in TV:n i bilen och fick iväg den till affären, så att de kan laga den. Det skulle ta upp till 14 dagar. Arbetsdagar! Det innebär alltså 3 veckor till utan TV. Ojojoj...

Eftermiddagen och kvällen har jag i alla fall spenderat utan det minsta behov av att titta på TV. Kusinen var här och åt middag med sin 1½ år gamla dotter. Det måste vara den sötaste ungen i världshistoren! Med ett barn på 1½ år i närheten behöver man ingen TV. Det är liksom som att barnet är underhållning nog. Det händer alltid något. Är det inte omorganisering av jorden i blomkrukorna så är det kurragömma med sina egna strumpor eller undersökning av hur många av sakerna i köksskåpen som kan användas som hatt (kan meddela från rätt säkra källor att det faktiskt är en hel del!).

För drygt ett halvår sedan fick detta lilla barn för sig att hon skulle leka kurragömma med sin mammas och pappas fjärrkontroll till TV:n. Tyvärr har inte letandet slutat än och fjärrkontrollen väntar fortfarande på att bli hittad!

Jaja, efter en mycket trevlig söndagseftermiddag och kväll är det snart dags att gå och lägga sig och att ladda upp inför ännu en vecka på jobbet!

Snipp, snapp, snut, så var sagan slut!

Sömnproblem

Torsdag 25 januari, 17:42

Igår kväll hade jag svårt att somna...

Varför? Jo, jag hade helt enkelt en låt på hjärnan och då går det bara inte att somna. Så fort man stänger ögonen och försöker tänka på ingenting poppar den upp i hjärnan likt en reklamjingel för kattmat.

Nu var det ju inte riktigt vilken låt som helst som jag hade på hjärnan, utan ni vet den där välkomstsången som de sjunger i början av Snowroller (SälskapsresanII). Den där Mackan jodlar och spelar på något sorts elektroniskt instrument han har i knät, medan Nalle så tjäckt ska försöka få med alla på "Ko-ko" . Det är på den välkomstträffen som Stig Helmer blir tilldelad Snowrollers specialdesignade mössa Stavfelet, efter att ha fått hela sitt bagade utkastat av snöslungan.

Snowroller är helt enkelt en av de bästa filmerna jag vet. Jag vågar knappt erkänna det, men jag har sett den på tok alldeles för många gånger, och trots det är jag nu lite sugen på att se den igen! Den filmen får mig alltid att vilja åka skidor. Den har några helt oslagbara repliker. Några av mina favoriter är:

"Kunde Pappa säga allt det där på tyska? Nej, jag översatte!"

"Inte heter du väl Hedlund i förnamn? Nej."

"Tyngden på dalskidan, älskning!"

"In Sweden we call it a kick"

"Inte vet jag. Gör vad som helst. Göm snökedjorna. Säg att ni har glömt dem!"

"Vet du vad du har Hedlund? Taskig tajmning"

"Snus, hemkört och lingondricka..."


Snipp snapp snut, så var sagan slut... Nu ska jag iväg å kolla på bio!

Sysslolös

Tisdag 23 januari, 20:26

Nu är det inge roligt längre...

Nu börjar jag tröttna på att TV:n är trasig. Ringde Siba igår och frågade hur lång tid det skulle ta att laga en trasig TV. Ungefär 2 veckor trodde han. 2 veckor! Men, hallå! Hur ska jag klara mig i två veckor? Och vi som inte ens lyckats få iväg TV:n till Siba än. Istället står den där och hånar mig. Den stora fina grå-silverfärgade TV:n. Hmm...

Igår kväll hade jag bespetsat mig på en lugn kväll i TV-soffan med en stor kopp tea och och en massa god glass (kan förresten puffa lite för Häagen Dazs Bailey's glass. Mums...). Men eftersom saker och ting nu är som de är, så funkade det ju inte riktigt.

Och ikväll då? Vad ska jag göra ikväll? Jag är ensam hemma ikväll, så jag har inte ens någon att göra ingenting med. Hittills ikväll har jag både jobbat ett par timmar, ätit middag och tränat. Vad kan man mer göra? Vad gör folk som inte har TV? För det måste ju faktiskt finnas de som inte har TV, eller? Fråga Radiotjänst i Kiruna hur många av Sveriges befolkning som inte har TV. Skulle tro att i alla fall de svarar att det finns några stycken.

Det där med TV licens är egentligen ganska lustigt. Rent teoretiskt borde jag ju kunna ringa till radiotjänst nu och pausa vår tv-licens. Kan man göra så? Det borde gå, men eftersom radiotjänst nu är radiotjänst, så går det nog inte. Det är ju i princip omöjligt att säga upp en TV-licens, så då går det väl knappast att pausa den.

Försökte säga upp min TV-licens en gång. Det är bland det svåraste jag har gjort. De trodde helt enkelt inte på mig. De frågade en massa personliga frågor om min livssituation. Saker som de absolut inte hade det minsta med att göra. Allt för att försöka sätta dit mig. När jag efter en halvtimme faktiskt lycktas övertyga dem om att jag skulle flytta och dit jag skulle flytta fanns det redan en TV-licens, visade det sig att de till råga på allt inte kunde göra sitt jobb...

Fast det upptäckte jag ju i och för sig inte förän tre månader senare, då jag likt förbannat fick en räkning. Varpå jag efter ytterligare en halvtimmes konversation, för andra gången lyckades övertala dem om att jag faktiskt inte behövde betala licensen. Då fick jag reda på att jag var tvungen att betala för de senaste tre månaderna i alla fall. Bara för att de hade glömt att trycka på "Spara-knappen". Varför ska jag behöva lida för att de inte kan göra sitt jobb. Jag fick reda på att jag kunde överklaga via brev till en högre instans, varpå jag gjorde detta. Två månader senare fick jag, utan motivering, reda på att mitt överklagande inte hade godkänts. Visst är det härligt med en sådan suveränitet hos våra myndigheter...

Hur som helst, det jag ville komma fram till är att - Nej, jag tror inte att man kan pausa en TV-licens.

Om det är någon som har något förslag på hur jag ska fylla min nyvunna fritid, så kan ni väl höra av er!

Hej hopp!

Huvudvärk

Söndag 21 januari, 20:55

Man kan få huvudvärk för mindre...

Har ni någon gång försökt koppla ihop en dator och en TV? Om inte, så avråder jag å det bestämdaste från att överhuvudtaget försöka.

Jag har försökt med detta konststycke ett par gånger tidigare i mitt liv. Det bukar alltid resultera i att man efter ett par timmar lyckas får något som på TV:n liknar ett halvt Windowsskrivbord i hysteriskt dålig upplösning och i svartvit färgskala. Efter detta brukar man ge upp.

I kväll fick vi den briljanta idén att göra ett nytt försök. I vår enfald tänkte vi att det där att det blev svartvitt kanske berödde på att vår TV var gammal och skruttig. Och nu när vi köpt ny TV (efter att den gamla börjat låta som en missnöjd geting, innan den till slut kollapsade) tänkte vi göra ett nytt försök. Med ett tiotal olika sladdar, ett antal mer eller mindre bökiga logistikproblem till följd av sladdarnas otillräckliga längd, lyckades vi till slut åstadkomma - Just det: Något som liknade ett halvt Windowsskrivbord i dålig upplösning och svartvitt.

Men, inte nog med det. Efter en timmes bökande, intagandet av ett par Alvedon till följd av den vid det här laget ganska ihållande huvudvärken, inser vi att nu funkar inte heller TV:n som TV längre. Medan vi kopplat sladdar fram och tillbaka så bestämde sig helt enkelt TV:n för att det inte längre var något roligt att vara en TV längre. Den blev väl lite avundsjuk och håller nu på att metamorfera till en datorskärm eller nåt.

Så nu sitter vi här. Irriterade, med huvudvärk, datorn tillbaka på sin gamla vanliga plats och en icke-fungerande 3 månader gammal TV. Jippie!

Jaja, det kanske är bra att inte ha en fungerande TV... Har hört nåt rykte om att folk fick tiden att gå alldeles utmärkt även före TV:ns intåg i folkhemmet. Fast gudarna ska veta att jag har väldigt svårt att tro på det rycktet ;o)
Det kan aldrig vara nyttigt att ha så mycket tid över till att göra andra saker på! Hmm... ska nog göra någon av de där andra sakerna nu, som man får mer tid till när inte TV:n är igång!

C'ya!

Uppenbarelse

Måndag 15 januari, 21:43

I just had a revelation...

Ni vet hur det kan vara med saker som man bara säger, utan att egentligen tänka efter vad det är man säger. Hur många barnsånger finns det till exempel inte som man inte har lärt sig som ord, utan snarare som ljud. Och sedan 20 år senare kommer man på vad det är de faktiskt handlar om. Ni vet "Trygga räkan-fenomentet".

För ett par år sedan kom jag på vad frasen "Fjärran lockar du min syn, likt en diamant i skyn, blinka lilla stjärna där...." betydde. Och medan luciatåget tågade in i matsalen på jobbet för ungefär en månad sedan, insåg jag plötsligt att "Under oss sia..." inte relaterade till något som fanns under något - under som i motsats till över. När man är liten accepterar man helt enkelt det man hör, utan att ifrågasätta det... Hmm... den tanken är faktiskt lite skrämmande. Eller kanske inte så lite. Det är rätt hemskt, egentligen. En vuxen kan i princip få sitt barn att säga och tycka och tänka vad som helst. Barn ifrågasätter inte. OCh det värsta är att det nog väldigt ofta kan vara så bland vuxna också!

Idag hade jag en uppenbarelse. Och samtidigt som jag hade denna uppenbarelse, slog mig tanken att varför? Varför har jag och alla jag vet kallat Sunkist för Sunkist. Jag menar den där fruktjuicen i tetrapak som uttalas S-u-n-n-k-i-s-s-t. Vi som i normala fall, även när vi var små, aldrig har haft svårt att anamma engelska ord och uttryck. Vi som pratade om transfårmers, Hiimann och Qvaårter Paunder Tjiis å kåmpani", även fast vi engentligen inte hade en aning om vad det betydde. Varför kallade vi inte juicen för Sannkisst, som i "sun-kissed". Sun-kissed som i solmogna aplesiner som pressats för att skapa ett hitsäljande obligatorium i varje tredjeklassares matsäck under skolutflykten.

Tänk på det, vilken förskräcklig marknadsföringsmiss att inte få oss att kalla den sun-kissed. Det är ju ett grymt bra namn. Tänk bara på dess konkurent, som några år senare byggde upp hela sitt varunamn och sin image till låten "Let the sunshine in...". Om jag var produktchef för Sunkist i Sverige, så skulle jag vara grymt arg på Tropicanasnubbarna!

What is said, isn't always what you hear...

Vardagshjältar

Fredag 12 januari, 09:59

Superman, Spindelmannen, Tarzan och Zorro...

Alla är de superhjältar, de hjälper personer i nöd, löser världsproblem som hotande meteoriter och missilanfall. De finns där för att hjälpa oss när vi inte riktigt klarar det själva. Det finns bara ett litet problem. De finns inte.

Istället har vi våra vardagshjältar. Jag tänkte ta tillfället i akt att hylla en av dessa. Jag hoppas att hon inte tar illa upp. I så fall: Säg till så tar jag bort det här inlägget! Men det hon gjorde skulle inte ens självaste Ethan Hunt fixat lika smidigt. Inte ens allas vår Mission:Impossible-problemlösare hade lyckats med konststycket att i dessa terroristhysteriska tider få en irländare med endast ett halvt ID-kort genom både säkerhets- och passkontroll och på flyget hem på en helgdag.

Det hela började med en ganska blöt kväll i glada vänners lag. Morgonen efter var det dags för den stackars irländaren att sätta sig på bussen till stationen, för att med tåg ta sig till det ställe därifrån flygbussen gick. Vid flygbussterminalen, lyckas han ställa sig på fel hållplats. Efter ett tag ser han flygbussen på ett helt annat ställe. Han springer bakfull och med andan i halsen för att kasta sig på flygbussen. Väl på inser han att han glömt sin ryggsäck (vilken bland innehåller hans pass) på den förra busshållsplatsen. Han kastar därpå av flygbussen, vilken åker iväg utan honom. Tyvärr är det cirka 2 timmar innan nästa buss går. Då upptäcker irländaren att hans ryggsäck inte längre står kvar vid busshållsplatsen. Han springer allt vad benen bär till en receptionen för att höra om någon lämnat in den. Men icke. Vår irländare ringer då till sin kompis tillika värd för resan - Vår superhjälte!

Superhjälten som vid det här laget, trots ytterligare ett par timmars extra sömn, känner sig något seg i huvudet, blir genast klarvaken och skrider till verket. Sätter på sig sina superhjältekläder (formodligen jeans och tröja) och fattar sin högteknologiska kommunikator (telefon) och ringer till flygplatsen. Efter att bland annat ha pratat med ett antal instanser (däribland flygplatspolisen) lyckas hon få reda på att om irländaren har ett irländskt id-kort går det nog att lösa.

Superhjäten, tar hissen ner till sin Batmobil, för att bege sig till den andra staden (som ligger ca 5 mil därifrån), där vår irländare är strandad. På vägen hämtar hon upp ett par kompisar som hittar i denna stad, eftersom hon tänker att hon inte direkt kommer ha tid att åka vilse.

De hämtar upp den stackars irländaren och åker i full fart vidare ut till flygplatsen (en resa på ca ½ timme). Med myndiga kliv följer vår superhjälte med irländaren fram till incheckningsdisken för att börja förklara hur det hela ligger till och att det skulle gå att ordna (även en helgdag som denna när alla ambasader är stängda). Kvinnan vid disken ringer ett antal samtal och börjar sedan fråga irländaren efter personuppgifter. Efter ett tag vill hon se hans id-kort. Irländaren börjar skruva på sig och stammar fram en hel radda med ursäkter, varpå han fiskar upp 2 små plast bitar ur fickan. Han får stammande fram att han hade tänkt att skaffa ett nytt, men...

Efter mycket om och men, får irlänadaren gå iväg för att träffa migrationsmyndigheten och flygplatspolisen, vilka i sin tur kontaktar den irländska polisen.
Efter mycket om och men så släpper de igenom den stackars irländaren, som kan gå och sätta sig på flyget hem.

Under hela denna eskapad har superhjälten och hennes vänner försökt intala irländaren att det inte händer att ryggsäckar blir stulna på det här sättet i den här staden. Och definitivt inte på trettondagens förmiddag, när det nästan inte är några människor i farten. Det händer bara inte!

Med anledning av detta ringer således vår superhjälte till polisen på måndagen för att höra om de fått in en ryggsäck innehållande bland annat ett irlänskt pass, en Ipod och 2 par jeans. Det visar sig mycket riktigt att ryggsäcken ifråga var det enda föremål som lämnats in under helgen. Superhjälten handlar återigen snabbt och effektivt och lyckas få irländaren att faxa en fullmakt till polisen så att en av superhjältens vänner som av en händelse ska åka till Dublin under tisdagen kan hämta ut ryggsäcken hos polisen, på väg till flygplatsen och överlämna denna till irländaren när hon kommer fram. Mission:Accomplished!

Slutet gott, allting gott!

Handarbete

Söndag 7 januari, 13:17

På tal om det där med att jag inte tycker om hemvirkade dukar...

Surfade runt lite och ramlade över ett skojigt litet videoklipp. Det visar att det uppenbarligen faktiskt finns folk i dagens samhälle som tycker att det på fullaste allvar är roligt att sitta och handarbeta...

Real Men Knit-Trailer

Ha det!

Semestertid

Lördag 6 december, 15:32

Igår kväll var det fest...

Tyvärr var festen hos grannarna och jag försökte sova. Ingen bra kombination. Låg i några timmar och vred och vände huvudet på kudden. La kudden över huvudet och testade om det lät lika högt inne i vardagsrummet. Jag kollapsade av ren utmattning vid halv två och slapp på så sätt fortsätta höra den dunkande disco-tecnomusiken med sitt konstgjorda trumljud och sin taktfasta basgång.

Det är något konstigt med långledigheter. Efter ett litet tag blir det som att klockan börjar gå fel. Vet inte riktigt hur det kommer sig, men klockan fortar sig ordentligt på kvällen, och hoppar över morgontimmarna, tills den visar att man går och lägger sig långt efter midnatt och går upp alldeles på tok för sent. Det handlar inte om varkän sommar- eller vintertid. Snarare som semestertid...

Hur som helst så har min klocka lite svårt att ställa sig tillbaka och börja gå som vanligt igen. Detta stälde till lite problem när vi åkte nattåg hem i torsdags kväll. Tåget gick klockan nio på kvällen. Vem sjutton är trött klockan nio ens i vanliga fall? Uppenbarligen så var de som vi delade liggvagn med tydligen det i alla fall, för de verkade somna ganska omgående. Och då är det nog inte så populärt om man sitter och stökar och bökar och pratar fram till småtimmarna. Så det är bara att finna sig i det och ligga där i mörkret och försöka sova. Inte så lätt.

Efter alldeles för många timmar lyckades jag i alla fall få till någon sorts halvslummer fram tills klockan var halv sju och det var dags att gå av. I ett tillstånd som i det närmaste liknade en fruktansvärd baksmälla till följd av alldeles för lite sömn och det faktum att det var 30 grader varmt i kupén, lyckades vi i alla fall ta oss till hem från Centralen. Väl hemma var det prio ett att sig till sängen och lägga huvudet på kudden.

Det kanske inte låter som en sån där otrolig prestation, men det är det. I alla fall för mig på fastande mage. Att över huvudtaget utföra något som helst tankearbete (som att komma ihåg vilken buss som går hem eller vilken våning jag bor på) eller utföra något fysiskt arbete (som att gå till busshålsplatsen släpandes på en överfull resväska), utan att ha fått frukost, kan i det närmaste likställas med att bestiga mount Everest eller skida över Nordpolen i snöstorm.

Hur som helst, efter en mellandag (igår), då man var allt annat än fit for fight, har dagen känts riktigt bra (förutom det där med att klockan fortfarande går fel).
Kom precis precis hem från stallet. Första lektionen på ganska länge. Kändes lite ringrostigt, men gick trots allt helt okej.

God fortsättning!

Äntligen

Tisdag 2 januari, 12:20

Till slut! Jag föll till slut för trycket och migrerade över bloggen. Det skulle jag inte ha gjort...

Under hela hösten när man loggat in på bloggen för att skriva ett nytt inlägg har man blivit utsatt för stora påtryckningar att migrera sin blogg till det nya förbättrade bloggsystemet. Jag har in i det längsta motstått alla påtryckningar och övertalningsförsök.

Men så, till slut den 27 december föll jag för grupptrycket och migrerade bloggen. Det var lite dumt gjort. Eftersom det innebar att det inte har gått att skapa ett enda nytt inlägg sedan dess. Mycket irriterande, bland annat med tanke på att jag hade planerat att skriva min alldeles egen version av årskrönika när jag satt på tåget upp till Östersund.

Men så, idag - Äntligen efter att ha skickat felanmälningar till suporten och lusläst hjälpsidorna för att se om någon annan haft samma problem, så funkar det helt plötsligt! Tyvärr kommer jag inte ihåg vad det var jag hade tänkt skriva de senaste dagarna när det inte funkade. Och den där improviserade årskrönikan får nog utebli. I alla fall ett tag...

Hur som helst, gott nytt år!