Uppåt

Lördag 10 februari, 12:14

Thojoo! Jippie! Yes! Alltså, vilken vecka! Vet inte riktigt var jag ska börja...

Det hela började nog egentligen i förra veckan när jag var på intervju för världens roligaste jobb. Ett jobb som var helt perfekt. Precis det jag vill göra, tillträdesdatumet var så att jag skulle få ett par veckors semester efter det att jag slutat på mitt nuvarande jobb, kollegorna var jättetrevliga och så låg det nya jobbet på gångavstånd hemifrån. Helt enkelt perfekt!

I måndags ringde de och sa att de hade pratat med mina referenser och att gärna ville träffa mig igen. I tisdags fyllde jag år och i torsdags var jag där och träffade dem igen. Och nästan direkt när jag kommit till jobbet efteråt ringde de och sa att de villle erbjuda mig tjänsten! Grymt!

Så nu jobbar jag knappt två månader till där jag är nu, får 3 veckors semester och börjar sedan på det nya jobbet. Det ska bli så otroligt roligt.

Bokade nyss även en Sälenresa över påsken. Det ska också bli jättekul. Vill åka skidor. Mmm...

Svisch, svisch, svisch... POLLY!

Födelsedagen

Onsdag 7 februari, 19:10

Jaha, och så var man där...

Igår fylde jag år. 26 år. Det är inget roligt att fylla 26 år. I jämförelse var 25 som rena picknicken. Jag menar, det var en väldig fördel att vara 25 istället för 24 när man sökte jobb. Specielt när man är född på åttiotalet.

Är man född på det glada åttiotalet kommer man alltid i vissas ögon att vara ett litet barn. Man kommer vara någon som växte upp när allting var som bäst i Sverige. Man kommer aldrig ha varit med om några motgångar, inga hungersnöder och inga börskracsher. Barngrupperna på dagis var som minst, skolböckerna var som finast och man fick allt som man pekade på.

Ni förstår ju själva - Det är helt enkelt svårt att ta en åttiotalist på allvar. De har ju som liksom aldrig upplevt några motgångar och framför allt är de ju fortfarande barn. Små barn. Har knappt gått ut högstadiet. För åttiotalet var ju nyss! Eller hur? Det ord som nog minst personer i vårt land associerar till personer som är födda på åttiotalet är nog pondus, tätt fölt av både vuxen och ansvarsfull.

Därav var det faktiskt väldigt bra att fylla 25 år. För tjugofem är väldigt mycket mer än tjugofyra. Och egentligen är det väl av samma anledning ganska bra att fylla tjugosex också.

Men, det är är bara det att det innebär en massa bisaker att fylla tjugosex, framförallt när man fyller tjugosex och inte råkar vara student. Jag insåg att det från och med igår kostar mer än dubbelt så mycket att flyga inrikes. Blää!!! Och så blir det mycket dyrare att åka tåg. Blää!!!

Hur som helst, igår var vi ute och åt världens godaste mat på Restaurang Den gamle och havet. Kan klart rekommenderas. Grillade pilgrimsmusslor. Mums!

Hipp hipp, Hurra! Hurra! Hurra! Hurra!

Utmaning

Söndag 4 februari, 13:32

Och så var det min tur...

Aj, jag har ont i höften. Ramlade av hästen i förmiddags. Det är nog inte förrän man ramlar av som man inser hur gigantiskt stora de är. Jag föll och ramlade mjukt (inte) rakt på vänstra höften. Fasen att det ska vara så förskräckligt svårt att hålla balansen.

Jag blir så arg på mig själv när jag inte kan. Att det är så svårt. Att jag inte bara gör som man ska. Jag har helt enkelt svårt att vänja mig vid att det är svårt. Att jag inte kan.

Alla andra sporter som jag hållt på med tidigare (och det är en del), till exempel handboll, fotboll, innebandy, bordtennis, judo, basket och ishockey, har jag alltid haft ganska lätt för. Inte för att jag varit något underbarn på något sätt i någon av sporterna, men jag har i alla fall hankat mig fram för det mesta. Den uppmärksamme, insåg nog ganska snart att av samtliga uppräknade sporter var det bara en som inte var en bollsport. Men det här, det är något helt annat. Jag kämpar och kämpar och kämpar. Med en envishet som heter duga. Jag blir arg när det inte går som jag vill och "ilskan" får mig bara att kämpa ännu hårdare.

Fast någonstans inbillar jag mig att det är nyttigt. För tänk vad nöjd man blir när man slutligen lyckas.

Upp och hoppa, bara att ta nya tag!