Utflykt

Söndag 19 november, 19:47

Alltså, jag har aldrig påstått att jag är bra på det där med att läsa kartor...

För några timmar sedan bestämdes det att bilen var i akut behov av att bli tvättad. Med tanke på alla ton salt som öses ut över Stockholms gator och vägar varje dag ansågs det även nödvändigt att tvätta undersidan av bilen. Således jagades det rätt på en mack med Gör-det-själv-tvätthall som hade billyft. Tyvärr låg den närmsta sådana macken en bit bort. Det tittades på eniro för att få reda på hur man tog sig dit. Det fina med Eniro är att de anger avfarternas nummer, så att man vet var man ska köra av motorvägen. Det är bara det att jag i all hast tyvärr hade lyckats skriva av fel nummer.

Utrustade med regnbyxor, gummistövlar och tvättsvampar körde sedan bilens ägare iväg mot tvätthallen. Nog för att vi visste innan att den låg en bra bit bort, men efter hand började det kännas som om vi kört väldigt långt. Och då menar jag VÄLDIGT långt.

Tydligen så skulle avfarten i fråga vara "170", medan jag lyckats krafsa ner "177" på pappret. För er som inte redan vet det så kan jag bara som parentes tala om att alla avfarter på Europavägarna i det här landet är numrerade, med början söderifrån. Således finns avfart nummer 1 någonstans nere i Malmö. Mellan Malmö och Stockholm är det ganska långt, så därför kan nog vem som helst komma fram till att en skillnad på 7 stycken avfarter i realiteten är en ganska lång sträcka!

När vi väl började inse att vi åkt på tok för långt, försökte vi hitta första bästa sätt att köra av motorvägen och vända. Och för alla som inte heller vet det, så kan jag meddela att det är inte så lätt att vända på en motorväg och när man som bäst behöver en avfart så finns det ingen.

Man skulle ju kunna tänka sig att det skulle sluta där, men nej, varför göra det lätt för sig. Efter att ha kört nästan ända till Arlanda, lyckats hitta en avfart (nr 177), kommit ut på motorvägen åt rätt håll, och begett oss vägen tillbaka söderut mot avfart nr 170 visar det sig helt enkelt att den vägbeskrivning som angavs på eniro inte var riktigt helt överensstämmande med verkligheten. "Rakt fram" och "höger i rondellen" är ju nästan samma sak, eller? Och en "U-sväng" är ju typ detsamma som en "vänstersväng"? Jaja, jag kanske är petig, men efter att ha kört en extra sväng på cirka 5 mil, så tycker jag att jag har rätt att vara i alla fall lite petig...

För övrigt kan jag meddela att om ni någon gång har tänkt er att åka till Eurostop, så är det avfarten före Arlanda, och den har nummer 177. Bara så att ni vet!

Småsaker

Torsdag 16 november, 17:11

Det finns vissa saker som man kan bli så där härligt upprörd över. Problem som man kan få små utbrott över, men som egentligen inte spelar någon roll. Sånt som man kan skratta åt fem minuter senare...

Det värsta är dock att de här problemen ibland kan vara de som får bägaren att rinna över. Småsakerna som gör att allt annat, alla andra "verkliga" problem, känns en övermäktiga. Det är småproblemen som ibland kan få en att inte orka med det andra. Jag menar, tänk själv - Till alla andra problem och funderingar som uppfyller din hjärna dag som natt, har du jobbat hårt hela dagen, sovit dåligt natten innan, samtidigt som förkyllningen närmar sig med stora kliv. Tänk dig att när du kommer hem efter en sådan dag, ramlar ner på soffan, tar upp fjärrkontrollen och upptäcker att batterierna är slut! Man kan få sammanbrott för mindre!

Här är en lista med exakt sådana saker, som kan tyckas små och obetydliga, men i rätt (fel) sammanhang kan te sig som gigantiska berg. Med andra ord - Här är några av mina i-landsproblem:

1) Som nämts tidigare. Fjärrkontrollens batterier är slut, varpå man måste resa sig upp och gå fram till tv:n för att byta kanal. Förskräckligt jobbigt!

2) Mobilen envisas med att säga att SMS-minnet är fullt, precis som du är i extremt behov av att skicka ett meddelande och inte alls har varkän tid eller lust att börja radera och prioritera vilka SMS du vill ha kvar.

3) Man har lyckats slarva bort den bärbara telefonen, varpå man måste ringa till den från mobilen. Efter mycket letande hittas sedan telefonen nerbäddad under madrassen i sängen. Hur hamnade den där?

4) De förinprogrammerade radiokanalerna försvinner när man drar ut sladden ur väggen. Man måste således leta upp stationerna för hand igen. Ojojoj...

5) Man får inte plats med alla låtar man vill ha med i sin MP3-spelare. Detta trots att den rymmer åtskillaga gigabyte.

6) Och sist men inte minst, och det här är jag nog faktiskt inte riktigt beredd att medge att det är ett i-landsproblem. Utan att det istället är ett verkligt problem, som det är helt okej att få ett smärre utbrott över: Soppåsen är full, just som man står där med en massa skräp som man försöker pressa ner till varje pris, varpå hälften hamnar utanför. Hur kommer det sig egentligen att soppåsen ALLTID är full, och att det som ramlar utanför aldrig är något okej, som t ex en torr och tom papplåda, utan alltid är något jobbigt och kladdigt som kaffesump eller matrester? Blää...

Happ, nu ska jag gå och se till att inte reta mig på att mitt favoritschampoo var slut i affären idag!

Istider

Fredag 10 november, 16:14

Om det är någon som inte tycker om när det pratas om jämlikhet och anser att kvinnor bara klagar när vi hävdar att det är ljusår tills vi kommer få samma förutsättningar som männen, så behöver den personen inte läsa det här...

Jag ska kanske börja med att säga att jag egentligen inte heller tycker om allt prat om ojämlikhet mellan könen. I den debatt som finns gör man på något vis kvinnorna till offer som man ska tycka synd om för att de inte har samma rättigheter som männen. Vi är inga offer som behöver ha männens hjälp för att hävda oss i samhället. I alla fall så vill inte jag bli inkvoterad i en bolagsstyrelse bara för att de måste ha med ett visst antal kvinnor.

Hur som helst, denna upprördhet (eller egentligen är jag nog mest förbryllad) grundar sig i ett radioprogram som jag lyssnade på på väg hem från jobbet. Det handlade om Hammarbys Bandysektion, som var mycket upprörda över de dåliga träningsmöjligheterna som deras aktiva fick nöja sig med. Tydligen så är det väldigt ont om istider, varpå de krävde att det skulle byggas minst en ny ishall för bandy i Stockholm. Som det var idag så fick de ibland reda på sina istider med kort varsel och ofta fick de dåliga tider, till exempel under tidiga eftermiddagar eller sena helgkvällar. Det som gjorde det hela ännu värre var tydligen att deras aktiva inte är några välavlönade proffesionella idrottsmän, utan har andra jobb som de alltså måste ta ledigt ifrån emellanåt för att kunna träna på de istider som tillhandahålls.

Hallå? Vilken värld lever de i egentligen? Jag har nog aldrig haft en istid som inte varit antigen fredagkväll kl 23:30, tisdag 14:15 eller lördag 7:30. Jag vet inte vilken värld han lever i, men jag lever i alla fall i en värld där damhockey inte varit den mest prioriterade. Detta trots att klubben ifråga knappt hade ett herrlag värt att nämna och att damlaget råkade spela i högsta divisionen och vinna SM upprepade gånger. Och så vitt jag vet har vi inte heller så speciellt många proffesionella damhockeyspelare i det här landet. Typ ingen, skulle jag vilja säga.

Alltså, nu har problemet plötsligt drabbat männen, och då ska Stockholms Stad tydligen gå in och betala multum för att bygga två banbyishallar. Man skriver om det på löpet och debaterar om det i radio. Hallå! Lite självinsikt och proportionalitet, skulle inte skada.

Jaja, nu ska jag sluta vara bitter och inte tjafsa mer. Ha det!

Elektricitet

Tisdag 7 november, 19:31

Det finns saker som är svåra att förstå, och så finns det saker som är omöjliga fatta något av över huvud taget...

På dörrmattan när vi kom hem idag låg där tre stycken brev. Sådana där läskiga fönsterkuvert, som aldrig, aldrig innehåller något roligt. Fönsterkuvert innnehåller allid tråkiga, läskiga och irriterande saker. Som t ex TV-licens, mobilräkning eller elfaktura. Idag innehöll de läskiga kuverten både mobilräkning och elfaktura. Hua!

Telefonräkningar kan vara rätt så svåra att förstå, i alla fall så länge som teleleverantören ifråga behagade att skicka med en specifikation. Sedan denna bortrationaliserats är det väldigt lätt att förstå telefonräkningen. Det står en siffra längst ner och ett datum högst upp. Siffran längst ner är en summa som ska betalas före datumet som står högst upp infaller.

Men, sen var det det här med elräkningar. De är praktiskt taget omöjliga att förstå sig på. Jag måste erkänna att jag inte tittat så nogrannt på vår elräkning tidigare. Men idag kastade jag en liten närmare titt. Det skulle jag aldrig ha gjort. Under rubriken abonnemang står det klart och tydligt att vi är stolta ägare av en 35 amperes säkring. 35 Ampere!!! Det är ungefär lagom för att driva en mindre industri. Och sist jag kollade så står inte varkän min soffa eller säng på ett industrigolv.

Efter att hastigt ha brusat upp kastar jag mig med röda kinder på telefonen till elleverantören för att fråga dem vad de anser vara en lämplig säkring för en lägenhet med 2 rum och kök. Mycket riktigt får jag svaret, 'njae... 16 ampere brukar vi ju rekommendera'. Hur som helst så efter mycket om och men så kommer det fram att det inte skulle spela någon roll för vår elkostnad om vi hade en 16 eller 35 amperes säkring. Vilket ju i och för sig är väldigt underligt, men jag nöjde mig i alla fall med detta. Lyckades på kuppen sänka elkostnaden marginelt genom att välja rörligt pris.

Jaja, men faktum kvarstår. Det går inte att förstå elfakturan. Det finns specificerat tusen små kostnader här och där, men hur ska jag kunna veta om det stämmer? Vi har en skyhög elräkning, trots att vi inte bedriver industriverksamhet i vardagsrummet. Dessutom så är, enligt konsumentverket, kostnaden för ett elabonnemang hos vår leverantör och med vår förbrukning ungefär hälften så stor som det som vi faktiskt betalar. Kan nån förklara för mig hur det går till?