Lördagsgodis

Fredag 28 juli, 09:17

Häromdagen när jag satt på tåget på väg hem från jobbet, satt det två små familjer precis i närheten. Den ena bestod av en mamma med en cirka 2-3 årig flicka, den andra av en mamma och pappa med en cirka 3 årig pojke.

Som alla småbarnsföräldrar var även dessa utustade med ett par böcker att titta i när det blev tråkigt och något att äta om barnet i fråga skulle bli hungrigt. So far so good... Flickan läste lite i sin bok och pratade med sin mamma. Efter ett tag frågade mamman om flickan ville ha en riskaka. Flickan fick en riskaka och tuggade nöjt medan hon fortsatte att titta i boken och småprata med sin mamma.

Under tiden satt även pojken och läste i en bok. Han stängde boken och tittade upp, varpå mamman frågade om han ville ha godis. Pojken fick en påse och tyckte in allt i munnen på en gång. Han tog upp sin bok igen och tittarde i den i cirka två minuter. Han stängde åter boken, och tittade sig omkring. Mamman frågade om han visste vad det var i påsen som hängde på vagnen. När han skakade på huvudet, svarade mamman att det var ett paket till honom, fast det skulle han inte få förrän imorgon. Pojken sträckte ut handen för att känna lite på paketet, varpå mamman genast sa att han inte fick klämma på det, men frågade om han ville ha godis istället. Pojken fick en påse godis, vars innehåll han stoppade in i munnen på en gång. Strax därefter anlände vi efter den ca 30 minuter långa resan.

Med detta menar jag inte att man inte ska äta godis. Jag älskar godis och äter det mer än gärna. Men det är något som jag bestämmer själv att jag ska göra. Jag har som en någorlunda vuxen person själv ansvaret för vad jag stoppar i mig. Men är man 3 år har man inte själv ansvar för vad man äter. Man får acceptera det som bjuds. Och bjuds det godis så äter man det. Och bjuds det riskakor så är det det man äter.

Min alldeles personliga åsikt är att det finns så mycket onyttigheter som man får i sig i alla fall, så det räcker och blir över, utan att man spär på det hela med att aktivt stoppa i ett barn godis, utan att ens barnet i fråga har bett om det. Ett sockerberoende vid tre års ålder och diabetes vid fem, är väl ändå inget man önskar sitt barn? Fenomenet "lördagsgodis" verkar helt enkelt inte längre existera.

Cookie, cookie, cookie starts with C!

Elektronik

Onsdag 26 Juli, 21:13

Det moderna samhället. Låter det inte vackert. Det moderna papperslösa samhället. Där allting görs via ett tangentbord och en mus. Allt är så lätt och smidigt. Så snabbt och enkelt! Visst! Men sitter du inte på en 10 MBit lina och en grym pentiumprocessor - Gör dig icke besvär!

Jag tänker emellanåt att det här snabba och enkla elektroniska samhället skulle vara dubbelt så snabbt pch fungera dubbelt så smidigt om man istället för telefonkonferenser med raspiga Netmeetinguppkopplingar, helt enkelt träffades över en kopp kaffe - Snabbt och lätt avhandlade ärendet ifråga utan att spendera 90% av tiden med att försöka få igång alla datorer och kämpa mot rundgången i telefonerna. Och, det skulle finnas tid över till att diskutera både vädret, gårdagens dokusåpa på tv och barnens framsteg i huvudfotingsritandet.

Okej, okej, det är smidigt att kunna ha konferenser med personer på andra sidan jordklotet, utan att behöva åka dit. Det är väl kanske både snabbare och billigare. Men, hur många gånger har du inte skickat iväg ett mail till kollegan i rummet bredvid eller ett par våningar bort? Jag måste väl erkänna att i alla fall jag gör det flera gånger per dag. Och kommer du ihåg hur det var när man använde vanliga papperskalendrar, eller kanske till och med när man hade i huvudet vilka möten man skulle ha när och med vem. Vem kan idag klara sig utan Outlook? Med det klassiska plingandet som påminner om att du om 15 minuter ska vara i den och den byggnaden, träffa den och den och diskutera det och det.

Men tänk vad sårbart det är. Det räcker i princip att en server någonstans på andra sidan jordklotet tycker att det är dags för en fikapaus, för att hela verksamheten ska stanna. Vi vet inte var vi ska vara, vem vi ska träffa och vad vi ska prata om... Det är tur att vårt namn står på utsidan av dörren till kontoret, så att vi kommer ihåg vad vi heter!

You've got mail!

Pinsamheter

Onsdag 19 Juli, 23:15

Visst är det typiskt att man gör bort sig som mest, när det passar som sämst. Jag menar nog sjutton kan du ge dig på att du ser till att göra den där ordentliga tabben precis när det är som mest pinsamt, när det är som mest folk som tittar, och på ett ställe där det passar som sämst...

Ta som exempel; Att ramla i trappan i blå hallen på väg mer till Nobellmiddagen. Eller att tappa en fin glasskål i golvet mitt i lördagsshoppingen på NK. Eller att ens kortköp inte går igenom när man har storhandlat och kön på ICA Maxi bara växer bakom än och folk ser allt mer irriterade ut och suckar allt högre... Fast det förstås, om du hade råkat snubbla till i den övergivna trappan på väg ner till tvättstugan en söndagmorgon, tappat ett glas i golvet medan du diskade eller att VISA-kortet krånglade på Pessbyrån när du skulle köpa tuggummi, varpå du gladeligen drar fram en tjuga ut plånboken... då, om det varit i de situationerna som som tingens djävlighet hade slagit till, då hade man ju inte gjort bort sig, det hade inte blivit så pinsamt att man helst skulle vilja skjunka genom jorden. Man hade då inte kommit ihåg incidensen i efterhand, osv... Det hela handlar nog om att vi har ganska selektiva minnen!

Okej, jag har inte ramlat i trappan under Nobellmiddagen, vilket säkerligen bara beror på att jag inte varit på Nobellmiddagen (annars hade jag nog lyckats med det också!). Jag har inte heller tappat en dyrbar Mingvas i golvet på någon fancy-affär. Hmm... jag har visserligen stått i en lång kö en lördagsförmiddag och VISA-kortet krånglade (tack för att man har snälla vänner som rycker ut som räddare i nöden!). Och visserligen har jag ramlat i trappan på ett Café, så att kaka och kaffe flög all världens väg...

En av de större tabbarna jag lyckats med på senare tid var nog när jag lyckades ramla på löpbandet på ett fullsmockat gym under bästa träningstid. Inte roligt. Nog för att det var pinsamt, men det gjorde ont också. För övrigt är ramla på löpband inget som jag rekommenderar. Det går helt enkelt inte att ställa sig upp igen. Marken rör liksom på sig, varpå man likt Bambi på hal is ramlar igen. Inte bra!

En annan "kul" grej jag lyckats med på gymet var när jag skulle torka av maskinen efter mig och munstycket på sprayflaskan inte var ordentligt påskruvad, varpå flaskan ramlade i backen och läckte ut i princip hela sitt innehåll. Inte bra det heller!

Men som sagt... minnet är selektivt. Jag kommer visserligen ihåg när jag tappade ett stort glas med nygjort tea på stengolvet i hallen. Detta var inte det minsta pinsamt, men mycket mycket irriterande och frusterande. Men hade samma sak hänt en eftermiddag på Wayne's Coffee så hade det troligen varit ett helt annat läge.

Det jag försöker säga är att vi gör helt enkelt inte bara bort oss offentligt. Vi gör det hela tiden, det är bara det att omständigheterna avgör hur pinsamt vi tycker att det är och hur väl vi kommer ihåg det i efterhand. Och eftersom vi alla gör dessa tabbar titt som tätt, så är det ingen mening med att hetsa upp sig över nåt litet misstag man råkar göra när andra ser på. Det är bara att borsta bort smutsen från byxorna, kliva upp på löpbandet igen och fortsätta springa som om ingenting hänt!

Keep it cool!

Självklarheter

Måndag 17 Juli, 22:52

Med risk för att låta som en riktig klyscha, måste jag bara konstatera att: Barn är roliga! De är helt enkelt inte bara små människor, utan som en helt egen art. De fungerar helt enkelt inte som andra. Deras hjärnor är mycket intelligentare, de fokuserar på sånt som är viktigt (klätterställningar, fina ballonger, kritor, lördagsgodis och tomten) i stället för sånt som inte alls är lika vikigt och som snarare ger än huvudvärk (deklarationer, fastighetsskatt, politik, arbetsplatskonfliketer, tågförseningar och visaräkningar)...

Jag hörde för några dagar sedan om ett dagis där de hade haft temat "troll" under hela våren. Så när det började närma sig sommar tyckte en av dagisfröknarna att det var dags att summera ihop vad de gjort under våren och frågade ett av barnen vilka olika sorters troll det finns. Barnet funderar ett litet tag och börjar räkna upp:

"Det finns skogstroll, bergstroll... tandtroll... och fjärkontroll!"

På samma dagis hade de även en mycket pedagogisk lek där barnen skulle lära sig att sortera olika saker. Alla barnen hade fått en hög med pärlor i diverse färger och utformningar framför sig. Dagisföken gick runt bland barnen för att se hur de hade gjort. Vissa hade sorterat efter färg, andra efter storlek och vissa efter hur många hål det fanns i pärlorna. Till slut kommer fröken fram till en liten flicka som sorterat ut två stycken mycket prydliga högar, helt utan synbar logik. Föken kliar sig fundersamt i huvudet och försöker försikigt fråga flickan hur hon tänkt när hon sorterat sina pärlor. Flickan pekar på den ena högen svarar med självklar röst:

"I den högen är de fina pärlorna och i den andra är de inte fina!"

Som sagt, deras hjärnor fungerar på ett helt annat sätt än våra. Och de är tusen gånger smartare. De fokuserar på det självklara och viktiga utan att krångla till det i onödan. För är egentligen inte det viktiga (i alla fall med just pärlor) vilka som är fina och vilka som inte är det?
Barn har helt ser helt enkelt de enkla sanningarna!

Svampar växer på fuktiga ställen. Det är därför dom ser ut som paraplyer. (Henrik 8 år

Stress

Söndag 16 juni, 21:32

Jag har världens bästa avtal. Det måste vara ett av världens mest fördelaktiga jobbkontrakt. Jag jobbar fem dagar, ledig två. Jobbar fem, ledig två... Tänk vad många människor det finns i världen som inte är förunnade en sådan deal.

Okej, att de allra flesta andra, i alla fall i västvärlden, har lika bra avtal som jag. Men det betyder inte det att jag behöver uppskatta det hela mindre. Om man ser på det i ett lite större perspektiv innebär mitt avtal faktiskt drygt 100 (!) semesterdagar per år. Förutom de så kallade vanliga semesterdagarna och allmänna helgdagarna. Etthundra semester dagar! Det är över tre månader. Ett helt kvartal. Så vad bråkar vi om egentligen? Det hela handlar bara om att utnyttja sina etthundra semesterdagar på ett optimalt sätt. Att inte "slösa" bort dem på att stressa omkring och försöka hinna med att göra så mycket som möjligt. Stressa kan vi göra någon annan gång. Stressa kan vi göra de där andra fem dagarna per vecka som vi inte är lediga. När vi är lediga ska vi vila, ha det bra, göra sånt vi tycker om koppla av. Det ska inte innehålla en massa måsten. Detta för att vi ska orka ligga i och prestera de andra dagarna.

Idag ska alla vara så duktiga och prestera maximalt jämt. Och då menar jag inte bara på jobbet (där man faktsiskt ska prestera) utan även på sin fritid. Jag menar - Under fikaraster och luncher under både torsdagar och fredagar är den ständiga frågan på våra arbetsplatser "Vad har ni för planer inför helgen?" Och gud nåde den som inte kan räkna upp en lista med saker som ska utföras under de två lediga dagarna... Och sedan - Under hela måndag och tisdag frågar vi varandra lika plikttroget "Gjorde ni något specielt i helgen?". Den som då inte kan svara att de målat om köket och kaklat om badrummet, tagit en tur till Kolmårdens Zoo med de egna och grannens ungar, klippt gräsmattan, anlagt en rosenrabatt samt tagit en snabb sväng runt alla smålands glasbruk har ingen anledning att göra sig hörd! Vår helgstress sträcker sig alltså utanför själva helgen och vi har i bästa fall bara en enda dag per vecka då vi kan undvika helgstressen.

Jaja, kanske riktigt så illa är det inte, men ni förstår säker vad jag menar. Vi ska vara högpresterande inte bara under de fem arbetsdagarna utan även i högsta grad under de två vilodagarna. Inte konstigt att folk blir utbrända, trötta och sjuk!

Jag behöver väl inte tillägga att jag precis kommit hem från världens bästa helg som till största delen har spenderats i glada vänners lag på en strand vid Tylösand! Utan krav, utan stress och där de största problemen utgjorts av att glassen sålts slut hos standförsäljarna samt den existensiella frågan om huruvida man ska sola magen eller ryggen. Mina två dagars helg har visserligen gått alldeles för fort (självklart!) men det känns som jag har haft minst en veckas semester.

Nu är jag laddad för att ta itu med en ny arbetsvecka. Redo att prestera max under de kommade fem dagarna innan jag åter ska hänge mig åt att inte stressa, inte ha några krav och bara vara. Lämna klockan hemma!

Vamos a la playa!

Förtrollad

Torsdag 13 Juli, 21:19

Bäst som jag satt där i godan ro på tåget hem från jobbet hörde jag något som klirrade... jag tittade upp och insåg till min förvåning att det var konduktören som kom dragandes med en "förfriskningsvagn". Ja, det vill säga en sån där vagn med smörgåsar, tea, läsk och en och annan chokladkaka på. Det kändes som om jag föflyttat mig åtskilliga mil och trätt in i Harry Potter-dimensionen. Jag befann mig på Hogwarts expressen och att vagnen drogs inte av en tämligen feminin konduktör, utan istället av en gammal häxa. Och istället för torra ostmackor och Cola Light, innehöll vagnen Bertie Bott's Beans, Fizzing Whizzbies och Chokladgrodor.

Tyvärr insåg jag en sekund senare att så inte var fallet och att det istället var samma gamla vanliga tåg som jag åker varje dag... fast det förstås, det är inte varje dag som det kommer en smörgåsvagn. Vid närmare eftertanke så har det nog aldrig kommit en under de snart 6 månader som jag åkt med det där tåget. Jag hade liksom fått för mig att det där var en företeelse som dött ut för en sisådär 7 år sedan, minst. Fast jag måste säga att det är en ganska trevlig företeelse, det där. Tycker nästan att man borde införa det på fler ställen. T ex på tunnelbanan. Det skulle väl vara trevligt. Då kan konduktörerna trängas med sina vagnar tillsammans med stressade stockholmare, sovande alkisar och dragspelsmusikanter...

Det där med musikanter i tunnelbanan är förresten också en intressant företeelse... Hmm... fast det kan nog bli en ganska lång utläggning och dem, så det får jag nog ta en annan gång. Lovar!

Alohomora!

Villovägar

Tisdag 11 Juli, 20:33

Hmm... är det inte fantastiskt vad tiden går fort under semstern? Går tiden någonsin så fort som när man är ledig? Swisch, säger det bara och så är man tillbaka på jobbet igen. Kom hem i söndags kväll efter en härlig vecka på sommarstugan långt bort från allt vad bredband, kollektivtrafik och tidiga arbetsmornar heter... Tyvärr kom dock inte min väska hem med mig...

Hemresan från sommarstugan gick via ett par flygturer - flighter som nu under sommaren trafikeras av relativt små propellerplan - Påminn mig att inte åka propellerplan igen! Efter en extremt skakig start och en ganska osäker flygtur över Östersjön var det dags för landning på Arlanda. En landning som i det närmaste skulle kunna liknas vid en berg-och-dalbanetur på Gröna Lund. Höjpunkten nåddes när planet 20 meter över marken helt plötsligt fick för sig att "ramla" ner 15 av de återstående 20 meterna, vilket åstadkom ett härligt skrik från i så gott som samtliga passagerare (i äkta berg-och-dalbane/frtt-fall-anda. Det enda som saknades var sockervadden, kamerablixten och den tillhörande ögonblicksbilden som kan köpas fö 40kr vid utgången)

Efter en busstur på 10 minuter var vi sedan slutligen framme vid Arlandas terminal 5. En terminal, som om man uttrycker sig milt var tämligen kaosartad. Förvirrade människor, skrikande och omkringspringande barn och väskor precis överallt. Tyvärr så fanns inte just väska någonstans (eller det gjorde den kanske, men den försvann som liksom i kaoset). Så med 20 minuter till mitt nästa flyg skulle gå befann jag mig således någanstans mitt i kön till 'Baggage service' ett par kilometer ifrån den gate där jag borde vara.

Efter något som i det närmaste kändes som en halvmara med hinder kastade jag mig som sista person på planet (även detta av modellen skumpigt propellerplan) med en puls och en adrenalinnivå som heter duga.

En bra sak med det hela är att jag slapp fundera på hur jag skulle lyckas släpa hem min 25 kilosklump till väska från flygbussen. Den kom alldeles nyss hemkörd till dörren av SAS! Så nu har jag åter datorsladd, mobilladdare, träningsskor, samtliga mina sommarkläder och skor samt en hel hög med smutstvätt! Jippie! Längtar redan till nästa semester!

It's gonna be a bumpy ride!